HOW THE WORLD ENDS
NI STJÄL TID FRÅN DET UNDERMEDVETNA,
KLOCKSLAG UTAN TILLHÖRIGHET
SOM FÄRDAS LÄNGS MIN LIVSLINJE
TILLS DEM FÖRSVINNER I DET TOMMA INTET
NI SKICKAR HEMLIGA MEDDELANDEN
TILL DEN JAG VAR INNAN,
OCH TILL DEN JAG KOMMER ATT BLI
NÄR JAG UPPHÖR ATT FINNAS TILL
JAG RESER MED DET SISTA ANDETAGET
SOM BAGAGE
OCH HJÄRTAT SOM EN KOMPASS,
SJÄLEN SOM EN LASERPEKARE
SOM PENETRERAR VÄGEN GENOM MÖRKRET,
OCH HAR EVIGHETEN SOM SLUTSTATION
DÄR JAG BLIR KORSFÄST AV MÄNSKLIGHETEN
JAG ÄR EN FLYKTNING FRÅN ER FRAMTID
PÅ VÄG TILL DET FÖRFLUTNA GENOM NUET,
MINNS MIG OM DU KOMMER IHÅG VEM JAG VAR,
JAG VAR VÄRLDEN