THE MOON AND THE SUN
I GLÄDJE OCH SORG,
SOM MÅNEN ÄLSKAR SOLEN ÄR NATT OCH DAG TVILLINGAR
SOM DELAR SAMMA SJÄL,
NATTEN ÄLSKAR LJUSET SOM HÅLLER OM SKYMNINGEN,
DAGEN ÄLSKAR MÖRKRET SOM OMFAMNAR GRYNINGEN.
NI TILLHÖR INGEN ELLER ALLA, VISKAR VINTERGATAN,
INGEN ÄGER NATTEN OCH INGEN ÄGER DAGEN,
NI SOM DELAR SAMMA SJÄL, MÖRKER OCH LJUS.
KOMMER DU IHÅG NÄR JAG BERÄTTADE OM MINA DRÖMMAR,
OM DIN MÄNNISKODOFT SOM DRÖJER SIG KVAR I DIMMAN,
GLÖMSKAN SOM DÖLJER DEN LÅNGA VÄGEN TILL SOMMAREN,
DEN SOMMAREN SOM VAKNAR UTAN MIG.
NÄR JAG BLEKNAR BORT I GRYNINGEN, GE MIG EN BRA DÖD,
INGEN MÄNNISKODÖD FINNS I MIG,
DÄR FINNS ALLA STJÄRNOR OCH MÅNGA MAGISKA NÄTTER,
ALLA MINA DRÖMMAR OCH INGENMANSLANDET
FÖR DEM HEMLÖSA SOM INGEN ÄLSKAR,
MEN JAG ÄLSKAR DEM ALLA SOM MÅNEN ÄLSKAR SOLEN.
NÄR JAG NU ANDAS IN AV DEN KYLIGA NOVEMBERNATTEN,
SÅ FINNS DU UNDER SAMMA HIMMEL INNAN DU VAKNAR,
OCH BLAND ALLA STJÄRNOR INOM MIG.
JAG ÄR DEN SISTA SOM ÄLSKAR NATTEN,
GE MIG EN BRA DÖD I GRYNINGEN, OCH MINNS MIG NÄR
JAG ÄR BORTA SOM DU MINNS MÅNEN SOM ÄLSKADE SOLEN,
INTE MED SORG OCH SAKNAD UTAN MED GLÄDJE,
EN GÅNG VAR JAG DIN,
I GLÄDJE OCH SORG.