min medialärare som är fd journalist tjatar på mig, men jag vetefan. Känns som om konkurrensen är löjligt hög idag, och sen är det inte ens säkert att man får jobb. Och ang beyg, så hade jag inte anställt hälften at folket i min klass trots deras mvg:n. Med lite folkvett och social förmåga kan man komma långt, utan det, vem bryr sig om betygen?
Alltså det var ju inte betygen jag skyllde på pillerna, utan mitt sätt att reagera på :P Jag brukar ta kritik å se till att inte göra om misstagen, men man blir så förbannat känslig och tar allt personligt när man käkar dessa... Men jag skulle aldrig skylla ifrån mitt brist på bra arbete, det är bara idioter som gör.
Det går bra för annas lillsyrra. Hur går det själv??
aaah va glad jag blir.. :D Min moster sa likadant. "Släng inte bort en dröm, det är helidiotiskt. Prova först, sen kan du ge upp". Hon vill att jag pluggar i england, ås kan jag åka hem till henne om helgerna. Vi får se vad framtiden vill.
Skönt att någon tror på en. Jag var aldrig sån här innan gymnasiet. Två år av stress gör en lite. Ja. Du vet. Man ger upp.